Tarologins historia

Historian om tarot går lång tillbaka i tiden. Det finns ingen som säkert kan säga när man första gången använde Tarotkort. Den med säkerhet äldsta bevarade s.k. Vinscont Sforza-leken, är italiensk och ifrån omkring 1415. Namnet Tarot tros ha sitt ursprung i ett gammalt italienskt spel -Tarocchi. Korten blev snabbt mycket populära och spreds under 1400- och början av 1500-talet hos överklassen i Europa. Då Edward IV förbjöd importen av korten till England på 1400-talet, fick den engelska adeln ändå tillgång till dem genom de kringvandrande Zigenarnas/Romernas försorg. I Sverige har man känt till Tarotkort sedan 1500-talet.

På 1700-talet ”återupptäckte” fransmannen Antoine Court de Gébelin Marseille-leken, vars kort fortfarande ofta används som källa för nya lekar. De beskrivs i hans bok ”Le Monde Primitif” som utkom första gången 1773.

Intresset för korten väcktes återigen i mitten av 1800-talet, då Eliphas Levi gav ut ”Dogma and Ritual of Transcendental Magic”. 1886 grundades ”The Hermetic Order of the Golden Dawn” i England, vars medlemmar bl.a. intresserade sig för den rätta placeringen av korten i Tarotleken. 1910 publicerade Arthur Edward Waite en bok ”The Pictorial Key to the Tarot” och efter hans instruktioner ritade Pamela Colman Smith den Tarotlek som kom att kallas för Raider-Waite och som är den första som har illustrerade bilder i Lilla Arkanan.

Vem (eller vilka) som än ursprungligen skapade tarotkorten, och de som senare utvecklat dom, har haft stor kännedom om de urgamla religionerna och filosofierna. De senaste 30 åren har formligen en explosion av intresse för dessa sägenomspunna bildkort väckts i framförallt Europa, Nordamerika och Oceanien.